fusklappar

Som sagt, de gäller att lyssna på alla olika parter för att undvika missförstånd...

Jocke jobbar för fullt!

De var dom här vi hälsade på och skötte om!   =)

Bra jobbat broder!


Bakgrund till bilden hänger samma så att vi var och jobbade idag, och var i den vevan inne där Baluba håller till(film bolag som Peter Settman äger eller är delägare i). Så i deras kostymrum hittade vi denna fina outfit.

Var med Einar Mattsson och köpte julskinka, finns samma mängd i ytterligare en kundvagn.
Körde snöskoter på julafton!

Lite av farsans spritförråd.

Jag vet inet om man ska kalla det sjö, hav eller vik eftersom det är ganska svårt att definera.. Men hur som helst var vi där nere och tog lite bilder när solen höll på att gå ner.

På söndag åker vi hem igen, ska bli väldigt skönt att komma hem men även tråkigt eftersom att dels luften är så bra här uppe, går inte att jämföra. Den är så ren och torr och skön att andas att man kommer sakna den. Självklart kommer man sakna människor som finns här uppe med, skön mentalitet och inställning till livet, inta många bekymmer i världen. Märker man bara att man behöver aldrig ringa på dörren, det är bara att kliva in och skriva hallå! Ska träffa Jessie någon dag då jag kommer hem, får se vilken dag det blir, men det längtar jag till!!!

//Steffe

Det blev en lyckad julafton måste jag säga, lång dag blev det men det är väl så det ska vara.
Dagen började redan 0700 då jag steg upp för att äta frukost och därefter bege mig upp till familjen Backman. Vi hade varit där kvällen innan också för att hälsa på, prata gamla minnen, höra historier från Staffan (hyss som farsan hittat på) samt även lära sig lite Pitemål, sjukt roliga ord de finns, ska dra upp några exempel (med reservation för stavning). Först har vi "Shunter" - när man är så kär i en tjej så det finns inte anvd. "I é så shunter." Sen har vi "Raggastäh" - Det är då man inte orkar göra någonting, om t.ex. grabbarna frågar, "ska vi gå på stan?" kan man svara :"I ids int, i é så raggastäh." Sen var det ett ord till, vilket jag inte minns. "Kangraot" - betyder spindel.
Tillbaka till storyn, vi åkte snöskoter en timme 30 minuter på morgonen i 18 grader minus, vilket var väldligt härligt. Åkte ut på snön, samt såg en massa renar som var där och sprang runt (15 talet). Inga värsting skotrar, men gick iaf i 80 blås.
Sen bar det av till syster vid 13.00 för att hjälpa till och förbereda julafton med mat och presenter. Vi var 16 st personer på julafton så det var ganska mycket folk. Maten var god, stämningen bra och allting var tipp-topp.
Jultomten kom vid 18.00 snåret och började dela ut julklappar, fick ett armbandsur, strumpor, godis och lite annat. Svårt de där med att önska sig saker, men jag är nöjd eftersom arbandsuret var de ända som jag hade önskat mig.
Kom hem sen vid 23.00 på kvällen och var galet trött. Syster har ju en son på 6 månader samt en på 3 år så det var ju fullt hus hela tiden med skrik, gråt och skratt vilket man kan bli väldigt trött på efter ett tag. Ska försöka få upp lite bilder snart, men jag är så seg på det!!

Ja, minst sagt 40 bullar, jag vet inte riktigt hur många vi har fått men det har blivit ganska mycket. Men det är så de blir när man kommer upp till släkten i Norrbotten, alla är så givmilda och generösa!! Kom precis hem ifrån Farmors-bror som heter Rune. Han har alltid varit som en andra farfar till oss så länge jag kan minnas, alltid tagit hand om oss som en lekfarfar men lekare och idéer som luftgevär, pilkastning, tv-spel osv. Han har aldrig haft några barn-barn själv, så vi har varit guldvärda för honom när vi kommit upp på sommaren och vi blev mer eller mindre som hans barn-barn. Men nu äntligen har han fått ett barn-barn som han kan glädja sig åt!!
Nu till själva rubriken. Vi fick först bullar av farmor i en burk, ca 20 st. Sen precis när vi skulle till och åka ifrån Rune och Gun här på kvällningen så drar dom fram en påse med ca 20 bullar som vi ska smaska på under vistelsen =), detta kommer inet sluta väl!!. Dom är FÖR vänliga här uppe..
Finns massa mer saker att berätta, men orkar inte göra det nu!

//Steffe

Då var man äntligen uppe i Norrbotten, efter 11 timmar i bil så var man då äntligen framme vilket var väldigt skönt. Åkte direkt upp till farmor där vi fick lite mat bestående av julskinka samt lite mackor. Fan tanten är ju 85 bast och hon fixade julskinkan vid 5 imorse, jävla kruttant det där är :D. Hon är precis som farsan, blir rastlös efter ungefär 5 minuter och måste då hitta på något. Man märker även att farsan trivs nu när han kommer upp. Han har inte pratat om annat än snön, barnen, barnbarnen osv. Han gick direkt till godisskålen hos farmor och började äta sen gick han vidare och la sig på den klassiska soffan där han alltid brukar ligga när han ätit mat. Förr i tiden var de alltid farfar som tog den platsen, men det går ju i arv efter att han gick bort för över 10 år sedan!! Har tyvärr ingen bild jag kan lägga upp just nu, eftersom att solen går ner vid typ 15 tiden och det då blir mörkt som i en grav, men ska lägga upp en bild över hur det såg ut i Jakobsberg för några veckor sedan!!!

//Steffe

Jag vet, nu var det ett tag sedan jag skrev, men jag har varken haft tid eller lust med tanke på att julen närmar sig och det har varit mycket att göra på jobbet samt fritiden.
Träffade hur som haver Sara och Therese idag för att åka iväg och titta på hundvalpar!! Fy fan, jag är fortfarande helt rörd, att dom kan va så små och söta, det är obegripligt.. =). Annars har det inte hänt så mycket, håller på att packa iordning inför imorgon då vi åker upp till Norrbotten!! Kan bli svårt att skriva där ifrån, vet inte riktigt hur tillgången på dator ser ut, men annars hörs vi på andra sätt. Ha det bra!!

Adler, jag tror du börjar få de jobbigt nu när hon såg de vita sakerna ;).

//Steffe

Nu har ytterligare en vecka gått på jobbet, man lär sig verkligen något nytt varje dag och det bidrar mycket till den personliga utvecklingen. Det är ju det man vill känna att man gör, utvecklar sig som person och känner sig trygg med det man håller på med, skulle man inte göra de kan man lika gärna lägga ner eftersom man inte kommer trivas.
Sköna gubbar det är på jobbet, de förgyller vardagen verkligen, sköter sig jobb proffsigt och är samtidigt så ödmjuka, retar varandra men samtidigt är de bästa kamrater man kan tänka sig! Har varit på ganska många olika ställen denna veckar, eftersom två stycken är hemma och VABBAR så att säga, Vård av barn, så då är det inte så mycket att göra åt saken. Var och la pussel i onsdags-fredag, dvs koppla upp en shuntgrupp samt koppla om en undercentral. Det ser löjligt svårt ut ibörjan när man inte alls vet hur man ska få ihop det, men tillslut sitter alla rör där som ett spindelnät och då är man väldigt stolt över de man åstakommit.
Var inne i riktigt jävla råttkåk i torsdags med, kommer inte ihåg exakt gatunamn men det är en sidogata in ifrån Karlbergsvägen, då såg jag följande skylt som satt på en dörr!!



//Steffe

Den ekvationen stämmer ganska bra för mig, vilket är väldigt skönt att ha bakom sig. Inga omtentor alls efter jul, och det innebär alltså att jag klarade de tre vi hade precis innan Prao-perioden.
Sitter just nu och vet inte riktigt vad jag ska göra, längtar till imorgonkväll, ska bli roligt, men känner mig rastlös precis nu. Får se om de dyker upp något senare mot kvällen. Ibland är det riktigt skönt att jobba, stiga upp vid 06.00 och äta frukost. Åka iväg mot firman 06.30 för att sedan åka ifrån firman vid 07.00 med någon kolega(typ olika varje dag). Efter avslutat arbete på förmiddagen är det lunch vid 10.00-11.00. Sen ut och jobba igen och sluta vid 15.00-15.30. Bra dagar det där!
Arbetet sliter ganska mycket på kroppen märker jag, ont i axlarna som satan, men kan också bero på andra saker kan jag tänka mig. Jobbigt är det i vilket fall som helst.

Ska försöka få upp lite bilder jag har tagit, måste bara hitta jävla sladden till mobilen så man kan få över bilderna!!

//Steffe

Jahapp, julen närmar sig med jättekliv och här står man, ensam och blev (och snart tjock) utan att veta var man ska ta vägen. Julklappar är inte fixade, jag har inte ens kommit så långt att jag har börjat fundera på det här. Jocke, om du läser det här, ska vi strunta i att ge varandra något? :).
Julbord är ju också en grej som brukar höra julen till, och så är det även detta år då inga undantag sker. Inte precis min favoritm måltid kan jag ju inte direkt påstå, men varför samma saker varje år? :S. Risgrynsgrötan är favoriten helt klart, men jag tror inte jag kommer få någon sådan på varken torsdag eller fredag. Fredag är det bord hos "Dahl", en grossist och på fredag mittemot "Dahl", som jag inte vet vad det heter men kolegerna sa att vi skulle dit.
På torsdagkväll händer det spännande saker, det är en så kallad "utslagnings-tävling" på E-dal under Lucia firandet, och jag ska delta som en av två deltagre från Spårvägen!! Den andra som ska försvara färgerna är Korre. Det går till så att man simmar från början 8a st, de två långsammaste på en 50a fritt slås ut. Så håller man på med en start utav 3 minuter tills endast två st är kvar och dom gör upp om segern. Ska bli roligt!! :)


Här är vi som ska försvara färgerna, Sofie fick även vara med på bilden! :) 


///Steffe

Det var med mycket tårar, utav stolthet, glädje, sorg och alla de känslor man kan tänka sig som jag idag tog emot medaljen från "Martin Escobars Minne". Distansen var 50 fjäril. Inez och Carlos var där, tillsammas med Carina.
Simmade mitt lopp, blev tvåa och fick sen reda på att Inez skulle vara prisutdelare vilket betyder oerhört mycket! Kom fram dit, såg Carlos stå och filma allting, gav de övriga pristagarna varsin kram och fick sen mottaga denna oerhört fina medalj. Det brast totalt efter prisutdelning för min del, vilket var både skönt och jobbigt. Svårt att fokusera om sen till de kommande loppen, men det var ändå 50 fj som var det viktigaste. Saknar dig Martin!!   //Steffe